2007-08-31

Flyttar till ny bloggmotor

Gå till min nya blogg: http://perherman.se

Efter snart två år på Blogger så flyttar jag nu min blogg till Wordpress. Den är betydligt mer funktionsrik och man kan lättare anpassa den, kategorisera inläggen mm.

Som tur är fanns det en funktion för att importera alla mina inlägg från denna blogg dit, så allt jag skrivit där finns numera även (med rätt datum) på min nya blogg.

2007-08-16

Ytterligare belägg

Läste just ett inlägg på Ja till livets blogg som bekräftar det jag skrev tidigare: att de som blir gravida ofta får ett negativt bemötande (angående graviditeten) från mödravård eller annan personal de möter tidigt under graviditeten.

När jag frågat runt i min bekantskapskrets så är det påfallande många som kan berätta om liknande erfarenheter.

Detta måste vi ändra på. Mödravården skall inte utgå från att gravida vill ta bort det barn som de nu väntar.

Tänk på vilken skillnad i attityd det kan vara. Å ena sidan har vi de som frenetiskt försöker bli gravida och inte kan bli det. Här ställer samhället upp med resurser, tid och stöd för att hjälpa dem att bli gravida. Och å andra sidan har vi de fall som blir gravida, här utgår man från att de inte vill ha barnet!

Tänk den som kämpat i åratal för att bli gravid och blir så ifrågasatt när de hör av sig till mödravården!

Lyckligtvis är det inte alltid det sker, men tillräckligt ofta för att vi måste få upp detta på agendan och föra en diskussion kring det och försöka få till stånd en ändrad attityd i samhället, bland politiker, i media, bland vårdpersonal och lärare m.m.

Häpnadsväckande trångsynthet

Anna Nordfjell, ordförande i Svenska Barnmorskeförbundet, skriver idag på Brännpunkt i Svd: "Antal aborter behöver inte minskas" (sic)

Det är ett häpnadsväckande uttalande, för att komma från en barnmorska.

Tydligen ser de inte problemet med att vi har över 35.000 aborter i Sverige per år. Enligt dem är det stora problemet i Sverige "antalet oönskade graviditeter". Deras lösning är aborter.

De reagerar mot Ann-Lis Söderberg som i tidigare Brännpunktsartikel tyckte att de skulle utgå från att graviditet är positivt. "I verkligheten träffar vi kvinnor som uppfattar sin graviditet som en katastrof" skriver de. De vill alltså utgå från att graviditeten är något negativt, och problematiskt.

Vilken verklighet lever de i? Det föds ca 100.000 barn i Sverige idag. Jag är helt övertygad om att för det absoluta flertalet av dessa så är graviditeten något positivt. Och även för många där graviditeten är problematisk, så är det ändå för de flesta en positiv sak i en kvinnas liv.

Och då gäller det att omgivningen och samhället stöttar kvinnans som vill föda sitt barn, trots problematiken.

Jag och min fru Marie har sju barn. Flera gånger hände det att Marie fick frågan: "Vill du behålla barnet?", av barnmorskan när hon gick första gången till mödravården. Särskilt gällde detta de första barnen, vid de sista graviditeterna hade vi en barnmorska som kände till att vi ville föda våra barn.

Jag läste också en intressant artikel i Borås Tidning i våras. Det var ett ungt student-par, som väntat barn under sista året i gymnasiet. De hade hemlighållit graviditeten för att slippa påtryckningar från omgivningen.

Det är situationen idag: Unga människor utsätts för påtryckningar från omgivningen att göra abort. Utgångspunkten för de flesta när en ung människa blir gravid är att den unga inte är kapabel, eller inte bör få föda barnet. Detta menar jag är ett utslag av en nedlåtande attityd som inte är värdigt ett demokratiskt förhållningssätt.. Unga människor har själva rätt att välja hur de vill leva sina liv, de har rätt att få stöd om de vill föda sitt barn, och de har rätt att slippa utsättas för utpressning utifrån de "vuxnas" trångsynthet.

Jag kan bara hålla med Ann-Lis Söderberg i hennes replik:
"Det är knappast troligt att barnmorskor i allmänhet delar sin ord- förandes uppfattning.
Ingen gravid kvinna ska som första fråga få höra 'vill du göra abort?' utan snarare 'vad kan vi hjälpa till med för att du ska kunna föda ditt barn?' "

Artiklar om Lars F. Eklund

Nyheten om Lars F. Eklunds utträde ur partiet spred sig igår.

Läs Dagen, Aftonbladet, Kyrkans Tidning, Nyhetsbyrån Sveriges Nyheter,

Även Radio P4 Göteborg tog upp nyheten.

Idag skriver Dagen att Eklund troligen kommer kvarstå som direktor för Civitas.

Göran Hägglund och Lennart Sjögren (partisekreterare) avböjer att kommentera Eklunds utträde, enligt Dagen.

2007-08-14

Lars F. Eklund utträder ur partiet

När jag kom hem från Rikstinget låg ett mail och väntade på mig.

Lars F. Eklund, som varit en av partiets ledande ideologer, ledamot av partistyrelsen (men inte ställde upp för omval i år), samt är direktor för Civitas-institutet, hade skickat ett mail med anmälan om utträde ur partiet.

Varför till mig? Ja, jag är ordförande i den lokalförening som han då tillhörde: Marks lokalavdelning. Eftersom jag inte själv har rättigheter att ändra i det centrala medlemsregistret så har registreringen dröjt tills nu efter semestern.

Jag beklagar han utträde, även om jag kan förstå bevekelsegrunderna till hans handlande. Han menar att Kristdemokraterna fjärmar sig från klassisk europeisk kristdemokrati. Vissa kanske nu tycker att partiet därmed "rensat ut" en fundamentalist - men jag tror att vi förlorat en del av vår ideologiska förankring.

Även jag är kritisk till partiets "nya" inriktning, men drar inte samma slutsats. Jag tror att jag har majoriteten av medlemmarna och majoriteten av våra väljare bakom mig i min kritiska inställning vad gäller partiets ställningstaganden och ageranden bl. a. i abortfrågan.

Opinionsundersökningarna ger mig stöd för denna uppfattning: I Sentios senaste mätning i slutet av juli får vi 3.7 % vilket är lägre än deras mätning i juni. I Demoskops senaste mätning (se i Svd eller DN) i början av augusti får vi 3.5% vilket också är en nedgång från juni. Svd skriver också om att vi Kristdemokrater lever farligt!

Den nedgång i opionionsmätningarna som inleddes efter Hägglunds uttalande om att lägga fram ett förslag om abort för utländska kvinnor, fortsätter alltså, trots Hägglunds och partiledningens tydliga ställning och rikstingets uppbackning av partiledningens ståndpunkt.

Läs mer om opinionsutvecklingen och partiets väljarstöd här.

2007-08-15:
Artikel i Dagen.

2007-08-10

Religiösa Friskolor

Det är debatt om 'religiösa' friskolor igen.

Det utspel som Björklund och andra gjort i dagarna om att skärpa lagstiftningen för att eleminera vissa 'extrema' friskolor bygger på samma utslag av politisk korrekthet som jag berört i tidigare inlägg.

Man menar att en skola inte får påstå att evolutionsteorin är en teori. Va´? En teori är väl alltid en teori, oavsett vilket vetenskapligt belägg den har. Vissa teorier är mer förankrade i vetenskapliga argument än andra, men alla är väl teorier.

Man skulle önska att det fanns en viss ödmjukhet och självkritik hos alla dessa som VET. De har samma attityd som de som tidigare påstod att jorden var platt. Och den teorin har vi ju alla lämnat. Vilken teori tror ni gäller om 200 år? Skall det inte finnas ett uns av öppenhet inför vetenskapens utveckling så att man erkänner att om 200 år kanske en helt annan teori gäller, precis som det varit under vetenskapens utveckling hittils under de senaste 2000 åren. Teorier har kommit och gått, och det enda säkra är att gamla teorier får lämna plats åt nya teorier. Skulle just nu, i dessa tider, en viss teori nu fullkomligt ha hittat den slutliga sanningen??

Kvällspostens ledarskribent skriver klokt att detta utspel från Björklund är bara ett utslag av populism.

Även socialdemokratiske Widar Andersson är inne på samma spår i Folkbladet (s) när han skriver "Björklunds och - vilket framkom under gårdagen - resten av alliansregeringens vilja att förbjuda "sekter" som Plymouthbröderna att vara skolhuvudmän, är ett grovt, populistiskt utspel."

Vidare säger han: "Blir Plymouthbrödernas skola verklighet så ska den bedömas precis som andra skolor. Följer den regelverket för offentliga skolor så ska den inte diskrimineras. Följer den inte regelverket så ska tillståndet dras in. Sådana villkor borde alla skolor ha."

Jag förstår hans sista mening som att denna kontroll borde finnas över kommunala skolor.

2007-08-06

Jag är fundamentalist

Vad är en fundamentalist?

Idag är det ett skällsord. De som har en, vad man tycker, extrem åsikt som skiljer sig från ens egna, och som man inte alls förstår, och som står fast vid sin åsikt även i debatt i motvind; de klassar man som en fundamentalist.

I själva verket är man per definition då en fundamentalist själv - för de som står för den andra åsikten som man inte delar. För på samma kriterier som man klassar den andra som fundamentalist får man själv dömas av den andre. Och för den andre blir man då en fundamentalist.

Därmed blir alla idag varande poliskt korrekta åsikter fundamentalistiska - per definition. De är ofta extrema (för den som inte alls delar dem), de som inte delar dem förstår dem inte, och de som har dem ändrar sig inte även efter debatt med valida argument.

Eva Johnsson har skrivit en läsvärd artikel på Brännpunkt i Svd om detta.

Även hennes artikel handlar ytterst om yttrandefriheten. Yttrandefriheten innebär bl.a. att just de som inte står i mittfåran eller för det politiskt korrekta får frihet att yttra sig, att de tolereras trots att man inte delar deras uppfattning.

Tolerans är att tåla, tolerera, det man inte tycker om. Det visar sig att många - de flesta? - som står för dagens politiskt korrekta åsikter visar sig vara just intoleranta, men hyllar ofta toleransen i princip - så länge de slipper andras 'extrema' åsikter.

Från början har ordet fundamentalist betecknat något positivt: Man tror att det finns vissa fundamentala begrepp, värden och värderingar, eller åsikter om man så vill, som man vill hålla fast vid.

I denna mening är alla poliker fundamentalister - de håller sig med vissa fundamentala ideologiska begrepp och värderingar som de håller fast vid och inte är beredda att rucka på.

I en demokrati skall man tillåta dessa fundamentalister och tolerera uppfattningar och kritik av den egna ståndpunkten. Detta är tolerans.

Jag är fundamentalistisk demokrat. Jag kämpar för människans fundamentala värden: Frihet; mäniskans okränkbarhet, de mänskliga rättigheterna, rätten till liv, rätten till utbildning och mänsklig personlig utveckling, rätten att bo och arbeta var man vill, rätten att äga mark, hus och företag, rätten att fatta beslut om det egna livets angelägenheter. Jag är fundamentalistisk kristdemokrat: Jag kämpar för det goda samhället, det gemensamma bästa, där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Ett samhälle som stödjer människan och de naturliga gemenskaperna i deras roll och uppgift att bygga ett liv i enlighet med deras egna drömmar, hopp och visioner. Ett samhälle som skyddar och tar hand om de svaga och utsatta.

fortsättning om hatbrott

I ett nytt debattinlägg fortsätter Mats Tunehag.

Yttrandefriheten handlar inte om saklighet utan innebär att man har rätt att ha fel säger Mats.

"Enligt Europakonventionen har man till och med rätt att uttrycka sådant som kan upplevas stötande av enskilda, grupper eller staten.

Det är ju själva kärnan i yttrandefriheten och därmed i demokratin."

Det är ett paradigm-skifte på gång i samhället: "Istället för rätten att yttra sig fritt betonas nu rätten, för vissa grupper, att slippa höra sådant som de kan bli ledsna av.

Fokus har flyttats från vad som sades till hur det uppfattades, från det objektiva till det subjektiva."

Vi kommer snabbt in i ett totalitärt system om vi fortsätter på denna väg. Ingen får torgföra en icke politiskt korrekt åsikt, ingen får kritisera det för dagen politiskt korrekt.

Det märker vi även vad gäller debatten om friskolor: Friskolor som hävdar att abort är att döda ett barn, eller som säger att utvecklingsteorin är just en teori skall stängas.

Hur mycket är yttrandefriheten värd?

Hatbrott och demokrati

Mats Tunehag har skrivit ett inlägg på Svenska Dagbladet om hatbrott.

Den är välskriven, och tar upp ett väldigt viktigt ämne: relativiseringen av de demokratiska rättigheterna och särskilt yttrandefriheten utifrån det som just nu är politiskt korrekt.

I detta fallet analyserar han hatbrotten: att vissa brott är värre beroende på vilken åsikt eller uppfattning förövaren har gentemot brottsoffret.

Om en muslim misshandlar sin fru så är det enbart misshandel. Om en svensk misshandlar en muslim så är det hatbrott, och ett värre brott än ordinärt misshandel.

Problemet som dyker upp är frågan: Vem skall bestämma om vilka åsikter som är ok, vilka åsikter som är politiskt korrekta? Skall dessa regleras från tid till annan beroende på samhällsutvecklingen? Skall tidigare förövare av hatbrott i senare generationer återupprättas när det politiskt korrekta ändrats?

Detta leder enligt Tunehag till att vi utöver vanlig brottsbekämpning också nu kommer få en åsiktspolis, med åsiktsbekämpning som följd. "Du sköna nya värld" (Aldeous Huxley).

Sven Erik Alhem replikerar "Att ha en åsikt som inte torgförs är naturligtvis aldrig straffbart". Tackar! Det är en yttrandefrihet att vara stolt över!! Ha din åsikt så länge du inte torgför den!

Vidare säger han att "saklig kritik" ... " inte leder till straffansvar". Otroligt. Vem avgör om det är saklig kritik? Vilken instans skall döma i dessa debatter och mellan åsiktsyttranden i framtiden?

Jag trodde att yttrandefriheten var just att vi har rätt att säga det vi tycker, och att torgföra våra åsikter oberoende av om de är korrekta, sanna eller hedervärda.

Skall vi förstå det så att yttrandefriheten nu och i framtiden skall begränsas av någon myndighet som definierar vilka åsikter som är korrekta, och vilken kritik som är saklig?